söndag 19 oktober 2014

HÖSTFIN SPARRIS

Bär på sparrisplanta. Innehåller frön som går fint att så. 



Sparrisplantor är så vackra! Från den första lilla knoppen som tittar upp ur marken på vårkanten, till de illröda bären och det gulnande bladverket på hösten. Jag älskar dem!

De här bären sitter på plantor av en sort som heter 'Rambo'. De står i en lång rad tillsammans med fjorton andra sparrisplantor och ramar in en del av en plätt i köksträdgården.

Så småningom ska tre av just den här plättens fyra kanter ramas in med sparris. Jag har ett tjugotal frösådda plantor av en lila sparris som står i kruka för att planteras ut nästa vår. Det kommer att bli ursnyggt!

Sparris är jättetjusigt att kombinera med andra grönsaker, sommarblommor och perenner. I år har sparrisplanteringen bestått av sparris, jätteverbena, luktärt, persilja, blomstersalvia, lejongap och atlasblomma. Jag har njutit varenda gång jag gått förbi planteringen!

Nu har jag ett femtiotal frösådda lökar av kungsilja som ska få bo i den nya sparrisplanteringen nästa år. Tänk dig den tjusiga, doftande kungsliljan mot sparrisen dill-liknande bladverk. Och så ett gäng låga sommarblommor längs fötterna. Ah.

Se gärna mitt klipp om de frösådda kungsliljorna i min spellista på Youtube: http://bit.ly/1t0DsPt
/Sara Bäckmo

FOTOALBUM MED JUNI-BILDER

Skillnadens Trädgård i juni 2014. 



På Skillnadens Facebook-sida (med nästan 5000 följare) finns ett fotoalbum med bilder från juni. Titta gärna! Länk till albumet hittar du här.
/Sara Bäckmo

ALLT FICK BLADMÖGEL

Slutskörd av tomater på friland. September 2014. 



I år har tomaterna spelat mig ett spratt. Det känns inget vidare att redan i oktober stå utan färska tomater. Tidigare år har vi haft färska till jul. 

Under säsongen som gått har jag haft tomater både på friland och i odlingstunneln. Men allt fick bladmögel. En otäck sjukdom som syns först som bruna fläckar på bladen och som sedan drabbar frukterna. De ruttnar. Och de som inte förstörs redan på plantan blir omöjliga att lagra eftersom de undan för undan börjar mögla eller ruttna.. 

Idag har jag gjort några burkar sås av de tomater som jag ändå hoppades skulle klara sig lite längre. Såsen blev god och kommer att vara välkommen fram till januari, det är ju så länge våra egenodlade grönsaker ska räcka i år - minst. 

Den misslyckade tomatodlingen innebär att jag inte får veta hur evighetstomaten 'Principe Borghese' beter sig. Det var årets roligaste tomatsort. Ska vara lagringsduglig i upp till sex månader i rumstemperatur. Den lilla skörd jag fick av evighetstomaten åkte i grytan den med idag eftersom en del av dem började bli dåliga. 

Då tomaterna är fina lagrar jag dem på brickor i svalt utrymme. De som är gröna mognar efterhand. De kan förvaras så flera månader och fortfarande vara jättefina.

De som börjar skrumpna rensar jag bort efterhand och gör sås eller inkokningar av. Jag föredrar att göra det allteftersom de börjar bli skruttiga eftersom min skörd oftast inte är så stor att jag har råd att undvara till storkok redan från början. 

Att göra egen "tomatkonserv" är enkel. Jag delar tomaterna (det går bra att använda frukter som är både mogna, omogna och däremellan) i grova bitar och lägger i stor gryta. Kokar upp och låter sedan puttra på svag värme (för att det inte ska bränna fast) tills mängden i grytan nästan halverats. Det tar många timmar. 

Sedan mixar jag smeten och häller på varma glasburkar. Skruvar på locket och vänder sedan upp och ner. Förvarar kallt. Än så länge har vi hunnit äta upp allt innan något blivit dåligt, så jag kan inte säga något om hållbarheten. Har läst hos annan odlare att burkarna lätt kan sparas ett år. 

Det går lika bra att frysa såsen, som sedan används precis som tomatkonserver.
/Sara Bäckmo

tisdag 14 oktober 2014

JÄTTEVERBENAN OMSLUTER KÅLEN

Från vänster: Vinterbroccoli, svartkål, kålrot, savokål, röd spetskål, jätteverbena. 


När mycket annat i köksträdgården dukat under för kyligare nätter, blöta, vind och allmänt ruggigt väder står kålen fortfarande fin. Inramad av jätteverbena som liksom omfamnar hela kvarteret. 

Trots att det på sina håll fortfarande ser så vackert ut i sitt höstliga förfall har jag idag tagit förnuftet till fånga och börjat plocka bort främst sommarblommor. När kylan väl kommer är det inte roligt att behöva ha allt kvar. 

Rosenskäror och heliotrop har jag alltså ryckt bort från kålplanteringarna. De gula bladen längs kålstammarna syns tydligare då. Men de stör mig inte. För på andra sidan jätteverbenan står den gulnande sparrisen och håller ihop färgskalan. 

Att odla grönsaker ska inte bara vara gott för magen. Det estetiska sinnets utmaning och tillfredställelse är minst lika viktigt, tycker jag!
/Sara Bäckmo

TRÄDGÅRDSLASAGNE

Mangold är perfekt att använda till lasagne. Här sorten 'Giant Fordhook'.



Lasagne är superbra mat att laga på trädgårdsgrönt. Kombinationerna kan varieras i oändlighet. Här är ett förslag.

Till en ugnsform lasagne:

Lök
Morot
Rotselleri
En burk tomater
Örtsalt

Sås av smör, mjöl, mjölk, riven ost, peppar, salt.

Mangold/spenat eller liknande
Lasagneplattor

  • Fräs hackad lök, riven morot och riven selleri. Rör ner tomater och eventuellt lite extra vatten. Låt koka ihop i kanske en timme.
  • Gör sedan den vita såsen. 
  • Värm ugnen till 200 grader.
  • Smörj en ugnsform. Lägg ett lager tomatröra i botten och häll på lite vit sås. Lägg sedan på ett lager lasagneplattor. Ovanpå detta lägger du förvälld och hackad mangold/spenat och häller på sås. Upprepa de två lagren. Avsluta med ett lager tomatröra och massa vit sås. Häll eventuellt på lite mjölk längs kanterna om såsen tagit slut. 
  • Grädda i ugnen i 30-40 minuter.
/Sara Bäckmo


måndag 13 oktober 2014

TUNNELBYGGET HAR BÖRJAT

En av sex meter odlingstunnel är på plats.



En av mina främsta grenar är "lite i taget - varje dag". Om det inte spöregnar varje dag den här veckan är jag klar med stommen till odlingstunnel 2 i helgen. Sen är det bara resten kvar. 

Den här tunneln är enkel att sätta upp, men det kräver sin kvinna eftersom jag samtidigt har ett koppel med barn som vill vara med. Så länge lådan med skruv och muttrar står mycket högt upp går det bra. 

Inköpsfakta om tunneln finns här på bloggen, där du i högerspalten söker efter inlägget Inköpsfakta om tunneln.

Det ska bli så roligt att se hur planen med att ha höns i tunneln under vintern blir. Egentligen hade jag tänkt att göra Bondjäntans variant där hela grunden i hönshuset blir en enorm varmbänk. Men det blir för mycket att gräva i år, jag siktar på nästa istället.

Nu utgår jag istället från att hönsens lilla hus flyttas in i tunneln och att de använder tunneln som sin gård under vintern. Vänner som har höns i växthus säger att det funkar utmärkt. 

En stor fördel är naturligtvis att hönsen under vintern kommer att rensa bort allt ogräs här och dessutom gödsla marken. Hönsskit från lilla huset och marken kan jag lägga direkt i odlingslådor jag förbereder i tunneln inför vårsådder. Ett litet kretslopp. 

Nu ska bara resten upp också. 

Du som är nyfiken på att odla i tunnel får gärna spana in FB-gruppen Odla i tunnel. Välkommen!
/Sara Bäckmo

söndag 12 oktober 2014

SÅR FLER LÖKFRÖN NÄSTA VÅR

Frösådd gul lök tillsammans med en stor lök, från sättlök.


Nä, det blev inte den succén jag hade tänkt mig med frösådd gul lök. Inte i år i alla fall. Men att dra det så långt som till ett misslyckande vill jag inte. Jag har ju lärt mig massor!

I våras sådde jag gul lök i tråg inomhus för att sedan skola om och plantera ut. Såklart var förhoppningarna stora. 

Platsen var väl vald, mellan raderna av höstmorötter. Men morötterna blev enorma och skymde allt som kunde tänkas finnas mellan dem. Resultatet av frösådda löken blev med andra ord blygsamt.

Men jag ger inte upp. Självklart spar jag smålöken som sättlök till nästa säsong. Och nästa vår sår jag en ny vända lökfrön, med den lilla justeringen att de sås för att bli just sättlök. Jag har nyss köpt frön till en gul lök som kan höstsås också, försöker ha rimliga förväntningar. Det är svårt.

Eftersom jag envis som en åsna trodde skörden från frösådd lök skulle bli större än så här satte jag inte fullt så mycket sättlök som annars. Skörden blev ok, men inte så stor som vi behöver för att klara oss till våren då torpedlöken är skördeklar. 

Nu ligger all lök i en stor låda på köksgolvet och blänker mot mig. Nästa år ska jag banne mig lyckas producera en årskonsumtion!
/Sara Bäckmo

lördag 11 oktober 2014

DET SER UT ATT BLI SALLADSKÅL

Kinesisk salladskål 'Wong Bok'.

Det är något visst att odla de grönsaker som verkar lite väl exotiska eller på något sätt lite kluriga att odla på våra breddgrader. Bara namnet - kinesisk salladskål - låter ju som något som skulle vara omöjligt att odla i en svensk zon 3.

Förra vintern köpte vi ett salladskålshuvud. Min då treårige lillkille tyckte det var supergott och lade in en beställning om såna salladshuvuden till den här säsongen. Han skulle äta massor, sa han.

Jag har provat att så både vår och höst tidigare år men inte fått några huvuden. För kallt, för varmt. För blött, för mycket angrepp. Eller nåt annat.

I år sådde jag dem i juli, skolade om och planterade sedan ut ett gäng i min odlingstunnel. Här verkar det funka kanon!

På ganska kort tid har de vuxit till sig rätt väl och bara senaste dagarna har bladen börjat knyta sig i oval form som skvallrar om ett kommande salladshuvud á la kinakål. 

Det är fortfarande bra värme i tunneln dagtid när solen ligger på. Över 20 grader oftast. Nattetid cirka 2 grader varmare än utanför plasten. Jag försöker vattna ordentligt nu när jag kan för att de ska växa så mycket som möjligt innan det blir kallt på allvar, om det nu blir kallt på allvar den här sidan årsskiftet. 

Jag funderar också på att dra upp ett nytt litet gäng salladskål som kan växa, eller åtminstone övervintra i någon av de varmbänkar jag bygger upp om en månad. Vad tror du om det?
/Sara Bäckmo

fredag 10 oktober 2014

DE GRÄVFRIA YTORNA ÄR MÖJLIGA

Kålblad som en del av täckodlingen i Skillnadens Trädgård. 


Jag vet bättre än att dundra ut saker som "den gräv-fria trädgården" och "den arbetsfria odlingen". Det väcker förhoppningar som kanske inte går att uppnå helt. 

Inte heller strävar jag efter en trädgård där jag låter bli att vare sig gräva eller arbeta med kroppen fysiskt. Jag gillar slitet. Men under perioder är det skönt att veta att den trädgårdsodling jag sköter kräver minimalt av tungt fysiskt arbete för att ge mig den skörd jag önskar.

Jag odlar min jord och ger den bästa möjliga förutsättningar - men inte genom att gräva. 

Istället för att använda spaden till att vända ner organiskt material och få lucker och fin mylla använder jag mig av maskar och mikrolivet i jorden. Genom att hela tiden ge det knappt synliga djurlivet i jorden oemotståndlig mat uppmuntrar jag dem till att omsätta löv, trädgårdsskräp, halm, gräsklipp etcetera till finaste jord. Det kallas för täckodling. 

Då jag täckodlar strävar jag efter att störa livet i jorden så lite som möjligt. Jag matar jorden ovanifrån, täcker så mycket av den bara markytan jag kan. Och genom att materialet hela tiden ersätts av finaste jord vet jag att systemet fungerar. Då täcker jag ännu mer. 

Ett sätt att säkert se hur täckodlingen påverkar jorden är ändå att använda spaden. Genom att köra ner spaden i en täckodlad jord och vicka lite så att jag ser jordens skikt, kan jag redan efter två täckodlingssäsonger se en märkbar skillnad jämfört med icke täckt jord. Den täckodlade jorden har ett flera centimeter nästan svart lager överst. Där är myllan porös, fuktig och väldoftande under lagret av organiskt material. Den icke täckta jorden är torrare och inte lika mörk.

De vetenskapliga delarna av täckodlingens fördelar kan jag inte redogöra för. Det jag vet är dock att jag genom att täcka min jord, och därmed kan slippa grävningen, istället får tid att ägna mig åt många andra saker i trädgården. Och det är väldigt värdefullt!

Jag odlar nästan 400 kvadratmeter i Skillnadens Trädgård. Under säsongen växer här ca 150 olika sorters grönsaker under en mycket lång skördeperiod. De enda delarna jag regelbundet gräver är djupbäddarna och/eller om jag anlägger en ny bädd där jag till exempel vill gräva ner organiskt material. Annars inget gräv. Bara mata, mata, mata. Jorden alltså. Som på bilden, där kålblad nu täcker en del av ytan i kålkvarteret. 

Det är inte bara praktiskt med täckodling - det är vackert också! 
/Sara Bäckmo

torsdag 9 oktober 2014

VÅRSKÖRD FRÅN KÅLSTAM

Svartkål, tillsammans med kålrot (ljusgröna blad) och sommarblomman heliotrop.


Ännu en gång har jag fått berättat för mig om möjligheten att få en andra skörd från kålplantorna. 

Vid kvällens underbart mysiga föreläsning i en liten hembygdslada i Nöbbele berättade två tvillingbröder om en av årets upptäckter. Från en skördad och kvarlämnad rödkålsstam växte det följande år ut ett nytt huvud som kunde skördas en bit in på säsongen!

I en tråd för flera år sedan berättade en av Skillnadens följare om grönkål som gjorde likadant och som var/är en välkommen vårskörd då inte mycket annat står att skörda på friland. Jag har till och med för mig att det fanns ett halländskt ord för kål som växer till sig från stammen under nästkommande vår, men vilket har jag glömt. Kommer du ihåg?

Svartkål (bilden) sätter också sidoskott som växer till sig fint under senhöst och vinter. Eftersom den är så tålig vid kalla temperaturer kanske den också skulle kunna ge en vårskörd från kapad stam. Tål att prövas.

Jätteroligt att återigen få berätta om Skillnadens Trädgård inför fullsatt    och nyfiket entusiastisk publik! Tack alla ni som kom ikväll! Och för er som inte var på plats så tänkte jag dela ett av kvällens samtalsämnen imorgon, som kommer att intressera dig som av någon anledning vill gräva så lite som möjligt i din köksträdgård.
/Sara Bäckmo